Kidnappad - del 4
Kvickt stänger mannen, eller Aaron som han nu får heta, av teven.
- Men vad gör du? Säger jag surt. Jag kanske ville se?
- Det får du inte.
Femåringen inom mig dyker upp igen och jag suckar högt, för att sedan gå runt i rummet vi befinner oss i och sparka på smågrejer och pantburkar.
- Låt bli det där, säger Aaron och blänger surt på mig.
- Varför då? Det är ju ändå bara skräp alltihop.
Aaron muttrar något ohörbart och går ut genom dörren, och jag undrar vad han gör där ute egentligen.
Tankarna på att rymma dyker förstås upp igen men jag inser att det inte alls är någon idé om jag inte vill ha fler bulor i huvudet, vilket jag såklart inte vill.
Min blick skenar iväg genom rummet i jakt på ett tidsfördriv och jag får för mig att städa, och sagt och gjort. Allt bråte åkte ut på baksidan av det lilla huset (jag lyckades dock inte se Aaron när jag var ute och slängde allt) och så plockade jag iordning och gjorde stället någorlunda fint. Minus allt mögel, förstås.
Men när jag inspekterar min lilla bedrift kommer jag på att Aaron kanske inte alls gillar att jag städat. Han blev ju knappast superexalterad över mitt sparkande på pantburkarna förut.
Jag rycker på axlarna och tänker att han får väl bli sur isåfall. Han kan knappast göra min situation särskilt mycket värre. Så istället för att oroa mig mer listar jag ut hur man slår på den lilla tvapparaten som står på golvet och sätter mig i den trasiga fåtöljen för att titta.'
För tillfället sänds det ett kriminalprogram som jag sett med mamma flera gånger hemma i den, till skillnad från den här fula fåtöljen, mycket sköna tv-soffan. Vad de tar upp för fall? Jo, mig.
Jag blir själv förvånad över all uppståndelse som verkar råda kring mitt försvinnande, och blir helt knäckt av att se min mamma sitta och gråta och vädja folk till att försöka hjälpa mig.
Om jag bara hade haft min mobil, eller vilken fungerande telefon som helst, så hade jag slått numret på teveskärmen direkt och skrikit "HALLÅ MAMMA! JAG LEVER! GRÅT INTE", men det kan jag alltså inte. Sedan så är jag även ganska så säker på att det inte finns någon täckning här ute i skogen. Förvisso så såg jag en telefonledning under mitt rymningsförsök men den såg ut att vara trasig. Fan också.
Mot slutet av programmet slänger mannen, förlåt, Aaron upp dörren.
- Vad gör du?! Jag sa ju att du inte fick se det där!
Hans ögon såg arga ut och av ren reflex så stängde jag kvickt av teven.
En timme senare sitter jag på den mögliga sängen med en fet blåtira. Jag känner lite på den och det gör riktigt, riktigt ont. Han blev med andra ord riktigt förbannad över mitt tv-tittande. Städningen verkade han inte ha något emot.
Direkt efter slaget sa han förlåt om och om igen. Jag lyssnade inte utan blängde mest surt på honom och gick och satte mig på den mögliga sängen. Han gav mig lite is att lägga på men ilsken som jag var kastade jag bara iväg det. Jag vill inte ha hans jävla is. Jag vill inte ha något med honom att göra över huvud taget.
Men tyvärr så har jag något med honom att göra. Jag är fast här och har ingen aning om hur jag ska komma härifrån.
super bra som vanligt!:)
Ouuh, spännande! :))
Super!
så bra!!!
- mera , mera!!
Skitbra, älskar verkligen serien.
Jätte bra!!!!!!! Älskar den verkligen jätte mycket!!!!!!
Tre frågor:
1. Kan du skriva i ett inlägg om dina favorit fusk på sims 3, du kanske redan har gjort det men jag hittar det inte (kanske för jag sitter på Iphone nu men iaf).
2. Kan du göra någon typ BEHIND THE SCENES? Asså visa hur du gör för att dom ska posera och sånt.
3. Kan du göra nedladdnings länkar så man kan ladda ner typ huset och simmarna?
Tack! (älskar bloggen)
/ Anonym
Nästa gång kan du väl göra klart sagan. jag typ älskar den!
När kommer nästa del?
Du är ju så sjukt duktig! Är framförallt imponerad över hur bra du har lyckats med bakgrunden, alla detaljer, det är sådant som gör att det känns realistiskt! Beröm ska du ha!
När kommer nästa del? Längtar verkligen, du är sjukt bra på det här.
