Ny berättelse!

Jag skulle ha tagit bilder till silentsims idag egentligen, men eftersom jag råkat ta bort massa downloads (chris kläder, bland annat) som jag måste ladda ner igen så började jag ta bilder till berättelsen jag började skriva på igår istället. Så ja, här är första delen!

_______________________________

Jag vaknar upp av att solen skiner in genom ett fönster. Det luktar unket och jag kisar med ögonen, försöker ta reda på vart jag är någonstans. Jag försöker resa mig upp men hinner inte resa mig upp ordentlig förrän jag är nere igen på den slitna madrass jag ligger på. Vrider huvudet och blickar ut mot rummet. Det är stökigt. Stolar som vält, saker som ligger huller om buller.

Jag gör ett nytt försök att resa mig och denna gång lyckas jag. Jag sätter ner mina fötter på det kalla, ruttna golvet och trots att allt snurrar lyckas jag ta mig fram till en öppning en bit bort.

 

Plötsligt så hör jag en dörr öppnas och steg från rummet intill. Illa kvickt springer jag bort mot sängen igen och när jag precis hunnit sluta ögonen så kommer stegen in i rummet jag befinner mig i.
Stegen går fram till min säng och stannar där, och jag biter ihop tänderna hårt för att inte börja skrika.
- Jag vet att du är vaken, du behöver inte låtsassova. En mörk, skrovlig stämma sprider sig över rummet.

Jag kisar lite med ena ögat för att kunna se vem det än nu är som har fört mig till detta fruktansvärda ställe. Mörkt hår, mörk luvtröja, lång. Trots att det är ljust i rummet kan jag inte se honom riktigt tydligt.

Minnen från gårdagen flimrar förbi. Musik, dans, fest, alkohol. Min första fest, och jag blir kidnappad. Lyckat. Mannen går ut ur rummet igen och jag hör en dörr öppnas och stängas igen med en smäll. Jag öppnar upp ögonen och försöker komma på en anledning till att han fört mig hit, men kan inte komma på någon. Jag har så vitt jag vet aldrig gjort någon något ont, jag har alltid varit så skötsam som det bara går.

Min nästa tanke är att fly. Nu. Mitt hjärta bankar hårt när jag reser mig upp och med en molande huvudvärk vinglar fram till öppningen och nästa rum, och jag kan inte låta bli att rynka på näsan åt det. Om det förra rummet var illa, så var det här fruktansvärt. 

Jag letar med blicken efter dörren och när jag funnit den öppnar jag den sakta och så tyst som möjligt smyger jag ut ur huset och möts utav en oändlig skog. Höga träd tornar upp sig precis överallt och runt det fallfärdiga huset ligger det oändligt med bråte.

 

 

Gruset knastrar under mina fötter när jag börjar springa nerför en grusbelagd backe.
- Du lär inte komma så långt den vägen! Hör jag mannen ropa.

Fan. Han har sett mig, men mina ben bryr sig inte utan fortsätter springa längs vägen. Jag vet inte vart jag är på väg förutom att det är långt, långt härifrån.
Men jag kommer inte särskilt långt. När huset precis kommit ur synhåll får jag en hård smäll i bakhuvudet.

 

_______________________________________

Nå? Vad tror ni om min nya berättelse? :)

 

Super bra juu

Dina berättelser är ju alltid spännande slut/ slut på del!

Skitbra. <33<<33<

Grymt bra, tror att det i hemlighet är en zombie invation och han där killen är snäll o har räddat henne ;) Nee.. vet inte vad som kommer hända men den är bra. När kommer nästa del?? :D

Den var jätte bra :)

MER MER MER MER MER! :D

Jag seriöst ÄLSKAR denna bloggen och berättelsen c:

Bäst som alltid. :D

SUPER BRA!! ♥ ♥ ♥

I ♥ this story and i ♥ this blog

Juste, skulle man kunna få se en bild på hon huvudpersonen?
Bara undrade. :3

Underbar berättelse!

Den äger ju vill se meeeer, ÄLSKAR din blogg!!!!

Åbehind the scenes bilder?? :D

Bäst, älskar dina berättelser. Bäst simsbloggen 4ever.

Jag vet att detta är en gammal berättelse, men asså hur gör man så att hon springer och får en smäll i huvudet, eller typ att det står att hon är kidnappad på tv?