Kidnappad - del 2

Mitt huvud gör ont.
Väldigt ont.
Samtidigt som det dunkar och dunkar i bakhuvudet så vaknar jag till en aning. Jag försöker röra mig, men det går inte - jag sitter fastkedjad i sängkarmen.

Det första jag ser när jag öppnat ögonen helt är mannen, min kidnappare. Han sitter på en stol en bit bort och har väldigt allvarlig blick. Han stirrar på mig och jag känner obehag.
Det är första gången jag kan se hans ansikte tydligt, och jag granskar det noga. Försöker komma ihåg inför potentiella fantombilder, om jag lyckas ta mig härifrån och kontakta polisen.

- Jag sa ju att du inte skulle komma särkilt långt, säger han, denna gång med en lite mer tydlig röst än när jag hörde honom senast.
- Vem är du? Kraxar jag. Min röst låter hes och konstig, och jag känner mig törstig.
- Det har ingen betydelse.
- Jo.
- Nej.

Ilskan bubblar upp inom mig. Vem är han egentligen?! Vem är han att kidnappa någon, bara sådär?! Inte blir det heller bättre av att han sitter där helt oberörd. Jag ställer fråga efter fråga, som vart han kommer ifrån, vad han heter, varför han har kidnappat mig. Alltid samma svar, "Det har ingen betydelse", "Fundera på det du", "Du kommer veta tids nog", så till slut bestämmer även jag mig för att sitta kniptyst.

Han fortsätter att stirra på mig och det är riktigt obehagligt. Vad tänker han egentligen? Tänker han på hut snygg han tycker att jag är, eller kanske motsatsen? På vilket sätt han mördar mig och gömmer undan kroppen bäst?

Till slut koras i alla fall jag till vinnare av tysta leken för efter vad som känns som en evighet går han ut ur rummet och jag hör ytterdörren slämmas igen.

Jag börjar tänka på min familj där hemma och en stor våg av saknad sköljer igenom mig. Pappa, mamma, min lilla söta men ack så irriterande lillebror. Jag undrar om dem förstått att jag är försvunnen och plötsligt inser jag att jag tappat min tidsuppfattning. Det är mörkt ute så det måste vara natt, men hur länge har jag varit borta egentligen? Jag vet ju inte hur länge jag har varit avslagen. Två dagar? Tre? En vecka? Några ensamma tårar rinner nerför min kind medans jag tänker på alla där hemma.

Efter ett tag känner jag lukten av rök, den slingrar sig in genom ventilerna ovanför fönstren. Jag får panik. Försöker han elda upp huset? Jag försöker ta mig loss ur min fastkedjning men det är lönlöst. Sängen är för tung och jag för svag.
Är det såhär jag, Emma Steele, ska dö? I lågorna av en psykopats oförståeliga vrede?

(ignorera sista bilden. Den är ful och jag är absolut inte stolt över den någonstans)
 


» Yaren

NÄSTA DEEEL NUUU!!!

2012-12-01 // 21:44:33

Gryyyyym!
Älskar den, du är sjukt duktig på att skriva.

Svar: Tack så mycket!
queenofsims

2012-12-01 // 22:02:07
» wowsi

Bra :D

2012-12-01 // 22:18:18

Gud vad bra! Nästa del?

Svar: Nästa del kommer imorgon :)
queenofsims

2012-12-02 // 17:19:31
» Saga

Gud vilken bra del! Jag bara älskar din historia >.<

2012-12-02 // 20:24:57
» Em

Är den gord i TS3?

Svar: Nej, ts2 :)
queenofsims

2012-12-26 // 12:23:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo